© Linda Åkesson 2017

February 14, 2018

Hej! Är du storkonsument på mjölk och mjölkprodukter? Se dokumentären "Det vita guldet"!

https://www.svtplay.se/video/16862122/det-vita-guldet 


Fast jag tror egentligen inte att någon inte vet viket högt pris korna får betala vid det här laget, vilken enorm miljöpåverkan det har och att det bara gynnar de stora företagen (som t ex Arla) ekonomiskt. Men det kan vara bra att påminnas. Jag slutade ju inte med komjölkprodukterna av den här anledningen i huvudsak (och jag äter hårdost då och då). Jag slutade för att min kropp mår bättre, men att jag inte stödjer komjölksindustrin (iaf inte så mycket) är en bonus. Att ständigt vara dräktig och att få leva bara för att de ska producera mjölk är inte värdigt. Och bönderna är så hårt pressade att de måste högproducera för att överleva på det. För att inte tala om all regnskog som avverkas för att odla deras foder och det enorma energislöseri som blir konsekvensen av all mjölk som pulveriseras. Bönderna inom EU får åtminstone bidrag, men böndern...

January 23, 2018

Nu har jag äntligen sett Sameblod, som på ett brutalt och naket sätt skildrar ett förtryck. Och en smärtsam längtan efter att vilja fly från det man är. Byta liv. Men när alla säger att man inte kan det bara för att man är något som inte går att påverka. Filmen skildrar livet på en internatskola för samer. En exotisk minoritet i vårt Sverige, som det är ok att behandla lite hur som helst, vilket är tydligt genom hela filmen. Som t ex när eleverna står på rad medan besökarna känner på deras kläder och hår


Som funktionsnedsatt känner jag mig otroligt träffad. Jag vet allt om hur det är att vara stämplad. Att ständigt få höra att man inte är som andra och inte har samma möjligheter som andra. När huvudpersonen Elle Marja uttrycker en önskan om att läsa på universitet, förkunnar lärarinnan högtidligt att man inte kan läsa vidare efter att ha gått i den skolan. Att samer enligt forskning inte klarar samma saker som svenskar, och inte klarar sig i stadsmiljö.

Hopplöst.

Fast.

Stämplad.

Men hon gö...

November 17, 2017

Japp, här kommer höstens första inlägg om Idol. Jag tycker det har varit ovanligt hög klass på årets tävling, och förra fredagsfinalen var nog den bästa EVER! Och alla som jag velat ha kvar har varit kvar. so far so good. 

Men kvällens program gjorde mig besviken. Även om det blev lite lite bättre för varje artist som uppträdde så gick den första ronden mig obemärkt förbi, och efter rysaren som Kevin bjöd på förra veckan verkade som bortblåst. Tyckte att INGEN vande rätt låt. Tio minuter efteråt kommer jag knappt ihåg vilka låtar de valde... Förutom Hanna som trots allt faktiskt gjorde en rätt okej sånginsats och ett jäkligt snyggt dansnummer till Born this way! Och Jemima som gjorde ganska bra även om hon inte nådde upp till hennes två senaste. 

 

Men så är det dags för rond två... Chris går upp och kör Aerosmiths storhet "I don´t wanna miss a thing". Magin är återkommen! I alla fall i några minuter... 
SNÄLLA KEVIN INTE BACKSTREET BOYS!!! What??? Detta var INTE bra. 
Raise...

October 17, 2017

God kväll, nu blir det ännu fler tv-tips! Själv äger jag ingen tv så jag streamar. Idag såg jag en fantastisk dokumentär på Svt play. Dokumentären om en fantastiska skådespelerskan Kim Anderzon. Man får följa henne sista tiden i livet samt se tillbaka på glimtar ur hennes karriär. Med i dokumentären är bl a Krister Henriksson och Johan Rabaeus. Jag såg Den skalliga primadonnan på Boulevardteatern. Då fick jag också möjlighet att hälsa på henne men jag blev för nervös för att snacka så mycket med henne, haha. Hon tog min hand hårt, tittade mig i ögonen och sa: "Vi har setts förut va?" Jag skulle såklart ha sagt: "Det är mycket möjligt men ingenting jag minns" (standardreplik i pjäsen), men allt jag kunde få fram var: Hmrmnäe..."

Barnsligt egentligen att bli nervös, bara för att de är kända liksom... 


Sen så måste jag tipsa om en film som ligger på play nu också. Filmen Jätten, och huvudrollen görs av ingen mindre än min dejt i De dejtbara. Det är rätt coolt faktiskt :). En kanonfin och...

October 16, 2017



Att få en diagnos ska vara positivt i den bemärkelsen att man kan få rätt hjälp och förstå varför man är som man är och har de problemen. Men det är allmänt känt att vi har drabbats av kollektiv diagnoshysteri därför att vi är besatta av att sätta etiketter på folk. Tänker nu på Neuropsykiatriska diagnoser, som var och varannan person har idag känns det som. Men hur många av alla som årligen får en sådan diagnos har det och inget annat, och är det inte så att det i själva verket stjälper mer än det hjälper?  I SVT-dokumentären "Diagnosen" säger huvudpersonen Odette, som felaktigt fick flera diagnoser, såhär: 

"När jag fick min diagnos när jag var 12 år så vart det automatiskt att jag blev extremt osäker på mig själv,och så blev det liksom att jag mådde sämre och sämre. Att jag hela tiden försökte... alltså... leta efter mig själv. Och ändå så var det liksom att man var i skuggan av sin diagnos, att ingen såg mig, jag stod typ bakom, och försökte få kontakt med människ...

Please reload

Senaste inlägg

September 27, 2019

September 15, 2019

August 20, 2019

August 14, 2019

August 6, 2019

August 5, 2019

January 25, 2019

Please reload

Arkiv
Please reload

Sök efter taggar
Följ mig på sociala medier!
This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now