Det har hänt en del sen jag sist skrev här! Jag har varit rätt seg, min hund har opererats för juver-tumörer. Och så har jag kommit in på min utbildning! Ja, jag kom in till sist, på den utbildning som jag sökt till fem gånger!!! Det känns kanonbra. Då känner man att det är värt att kämpa på, inte ge sig! Så det här inlägget kommer bli lite långt och ska handla dels om det, men också om hur jag påverkas av de människor jag har omkring mig osv...
Så först:
Jag är målinriktad och oftast ser jag till att det jag vill ska hända, men så har det inte alltid varit.... jag har en del hjärnspöken som bor inuti och ställer till det, samt att jag ofta inte har lyssnat till MITT EGET hjärta utan på andras... och det finns ju tyvärr en del människor som anser att vi funkisar ska ACCEPTERA och FINNA OSS I vår ställning i samhället - som enligt dem är lite vid sidan om. Att vi kan vara med litegrann sådär ibland, som kuttersmycken för den goda sakens skull. Finansierade av bidrag från samhället.
O...