Blicka framåt
Längesen sist nu igen, men jag har inte legat på latsidan. Iaf inte så mycket... Jag har sökt jobb som en galning! Jag söker allt som kommer i min väg som jag kan ta, och det är ju ändå ganska mycket. Problemet är snarare den sjuka svårigheten att få fäste. man ska ha så mycket erfarenhet överallt, men hur ända in i helsike ska man kunna få erfarenhet om man aldrig får börja??? Alla som idag besitter en gedigen erfarenhet har en gång varit oerfarna, och de hade aldrig blivit erfarna om ingen hade trott på dem den gången! Därför är det så obehagligt när arbetsgivare resonerar så.... hur ska man inte kunna ta det personligt då? Men jag vägrar att ge upp, JAG KAN, VILL, SKA JOBBA!!! Mitt största mål är att kunna försörja mig själv, helt av egen kraft. Att alltid i fortsättningen bli anlitad för min person och min kompetens och inte för - som en bekant så fyndigt uttryckte det i en debattartikel - att tjäna som mångfaldssmycke för att företaget ska kunna slå slå sig för bröstet och säga att "vi tar minsann ansvar och ser kraften i varje människa" samtidigt som de betalar lite eller ingenting för att ha personen där. Just ett snyggt ansvarstänk det, hoho.... Parallellt med att jag söker jobb som en tok så håller jag på med redigeringen av min självbiografi som jag gav ut på Vulkan 2011. Tanken är att den ska reproduceras, och att jag ska försöka få något förlag intresserad av den. Samt att jag ska skriva en uppföljare till den. Självklart också läsa in den på själv på Storytel. Hoppas att det går vägen! Ytterligare en dröm är att ställa ut mina fotografier och kanske börjar jag måla igen? Jag är osäker på om jag håller måttet, har inte fått riktig bekräftelse på att det jag gör är bra (även om mina bilder ofta gillas av många på Instagram). Och så har jag tackat ja till att vara sångerska i ett band som jag inte vad vad det är... men min duktiga kollega och vän samt dem som föreslog mig har ett såpass bra omdöme så dem litar jag fullständigt på. Det hela verkar mycket spännande och kan leda var som helst :). Och jaa, för övrigt så utgår jag från att ni förstått att jag brinner för funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden. Så jag tänker naturligtvis fortsätta kämpa för den frågan, och överlag för att ändra attityder. Därför kommer jag nu äntligen starta upp min podd som jag haft i tankarna ända sedan i somras (jag spelade faktiskt in första inlägget ackompanjerad av vattnets och skogens sus).
Om någon känner till en bra förberedande kurs för högskoleprovet så får ni gärna ge mig det också. Jag har ju visserligen hamnat i kö alla tre gångerna som jag tidigare har sökt till utbildning jag vill gå, och den här gången ska jag söka i april (tidigare har jag sökt på sommaren när den varit öppen för sen anmälan, vilket den har varit varje gång). Men det skadar ju inte att öka sina chanser ytterligare. Rehabilitering och hälsa är något som blir allt mer populärt och behövligt när samhället och arbetsmarknaden gör allt fler sjuka. Då borde det ju rimligtvis finnas fast jobb även till mig? Jag har redan bra kontakt med ett företag i branschen. Jag vill ju journalista, men vet ju inte hur mycket pengar jag egentligen kan tjäna på det. Som jag har skrivit tidigare, tiden i fas 3 har förstört mig mycket, jag vet inte hur bra jag verkligen är när det gäller och hur jag står mig i konkurrensen. Det verkar ha blivit väldigt populärt bland unga att utbilda sig till journalist nu. Men jag är rädd för högskoleprovet, det innehåller så många moment som jag har svårt för eller fattar nada av, så därför jag har inte vågat göra det. Ska jag ta risken att söka utan att göra provet...? Tänk om jag skriver skitdåligt? Är det inte bara av ondo då? Ok, vi får se. Men nu ska jag verkligen försöka skriva här minst en gång om dagen samt Instagrama, twittra och youtubea mer om resan mot Min Fantastiska Framtid.
Hörs snart igen då! KRAAAAM PÅ ER <3
