Jag kan inte lura mitt hjärta - KENTkören berör lika mycket som bandet självt!

Hej där Stockholmare (och du som hade vägarna förbi senaste dagarna). Missade du konserten med KENTkören? Om du svarar "ja" kan jag endast beklaga - för det här är nog det närmaste Kent vi lär komma, i alla fall i nuläget! Denna gigantiska kör, bestående av hängivna Kent-fans, bjöd publiken på tio av bandets kändaste låtar, inklusive "Den sista sången". Jag var starkt berörd under hela konserten, men när de drog igång "Den sista sången" brast det totalt för mig - jag skakade i hela kroppen och fick uppbåda all kraft för att inte yla som en varg ut i hela lokalen... JESUS säger jag bara!!! Efteråt var jag helt färdig, det kändes som att jag hade varit på en begravning... vilket i och för sig

Några ord om Funkofobi (och lite om folkofobi i största allmänhet...)

Det pratas mycket om hat mot vissa folkgrupper - fobi kallas det. Afrofobi, homofobi, islamofobi. Det är högst beklämmande att man kan sammansätta en religion med fobi. Fobi betyder ju "rädsla utan grund", och jag känner då ingen som är rädd för muslimer eller andra religiösa grupper utan grund. Vad jag menar är att man är inte rädd för en person bara för att hen har en religion, utan för hens åsikter och handlingar som är förtryckande för människor. Hur någon däremot kan vara rädd för en person bara för att hen har mörk hy är för mig en stor gåta. Vad är man så rädd för? Att färgen ska flaga av sig och sätta sig på deras fina kläder eller??? Eller fobi för homosexuella - vad är folk rädd

Några ord om barnäktenskap

-- Är sjuk och hemma från jobbet. Feber. Borde sova. Vila kroppen ordentligt. Mina tår har fått ta en del stryk. Har tittat på Uppdrag gransknings reportage om flickor som luras iväg till sina hemländer och gifts bort. Detta är inte på något sätt en nyhet, det vet vi alla. Men i reportaget framkom något mycket viktigt, nämligen det fantastiska arbete som de ideella organisationerna gör genom sina volontärer! Och detta arbete kan göras tack vare pengar från medborgarna! Jag önskar att alla kunde tänka så. Att det inte går att förändra hela världen och allas attityder, regimer mm, men det går att göra en hel del, även om det kan tyckas obetydligt så betyder det mycket för många människor! I

Bitterheten tog uppgivenheten i hand och gick bort...

Nu var det ett tag sen jag skrev nåt i bloggen. Det har berott på att jag har börjat nytt jobb. Och att luften gick ur mig ganska rejält efter nederlaget med "Lika lön för lika arbete - oavsett funktionsvariation!". Trots ganska bra respons på sociala medier (Facebook), så blev manifestationen på plattan ett rent fiasko. Likaså kampanjen där människor skulle berätta om sina upplevelser om diskrimineringen på arbetsmarknaden i sociala medier - ingen hakade på. Jag blir orolig när jag ser hur lite människor bryr sig om hur de behandlas på arbetsmarknaden - speciellt inte om de har funktionsnedsättningar. Jag VET att många lider av sin situation MEN VARFÖR I HELVETE ÄR DET INGEN SOM TAR CHANSE

Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ mig på sociala medier!

© Linda Åkesson 2017

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now