Helgen som gick tillbringades ute på Mälargårdarna utanför Enköping. Så mysigt, längesen jag var där nu! Underbart skönt att bara få ta det lugnt i den här miljön - kan aldrig bli detsamma som hemma! Lugnt och stilla, umgås med trevliga människor, äta god mat och hitta på roliga aktiviteter utan att behöva känna nån stress eller rastlöshet och "jag borde göra det och det". Aktiva synskadade är verkligen en förening som passar mig. Första gången jag var där var 2017, innan dess var det flera år sen jag var med i en funkisförening. Nog för att jag engagerar mig väldigt mycket i funktionshinderrättsliga frågor, och visst behövs aktivistföreningarna - men samtidigt känner jag en stark motvilja t

Nu har jag sett Uppdrag gransknings programserie Sjukt stressad på Svt play. Det var inte så längesen som ett liknande program sändes där. Och naturligtvis har vi sett - och kommer att se - åtskilliga sådana. För utbrändhetsvågen lär nog dessvärre inte bli mindre, utan snarare växa sig större. Att den sannolikt kommer sluka ett helt samhälle är väl kanske lite väl magstarkt att säga men... varför inte? För om medborgarna bränner ut sig redan innan de ens börjat sina karriärer samtidigt som en stor grupp medborgare (personer med funktionsvariationer) sällan eller aldrig heller får etablera sig i arbetslivet. Hur ska det bli då liksom? För sen har vi ju alla de andra som bränns ut också och må

Puh, lite mycket av all just nu... har massor på gång men vet ändå inte varthän hösten ska bära mig eftersom det är så mycket som är oklart... men en sak vet jag iaf och det är att den 27 oktober ska jag hålla min föreläsning "Din omsorg kväver mig" för andra gången. Det kommer ske i Arboga och snart kan man köpa biljetter till den via Nortic. Håll utkik på mina sociala medier efter mera info! Det ska bli så kul att komma igång igen, för föreläsandet är verkligen något jag vill satsa på. Det är kanonkul både att stå på scen och prata och att se hur jag inspirerar och berör lyssnarna. Och det känns extra viktigt att ha roliga saker att se fram emot och mål att arbeta mot i stunder när ödet jä

Konstaterar återigen att det jag nu ska skriva om är ett fullständigt uttjatat och onödigt ämne - MEN ack så behövligt att tjata ut eftersom vissa saker uppenbarligen aldrig går in i folks tröga hjärnor! Ämnet är: KROPPSHETS. Låt mig börja med att ställa dig en fråga: Blir du provocerad av olika slags kroppar? Om ditt svar är "nej" så gör något vettigare av din tid än att läsa detta inlägg. Men om du svarar "ja" så ber jag dig att läsa ända till slutet. För då vill jag ställa dig en följdfråga: Vad är det som provocerar och varför? Vad är en perfekt kropp??? Jag själv har t ex en lätt cp-skada men det enda som är lite deformerat på min kropp är mina tår. MEN jag rör mig inte riktigt "

Idag har vi som föreläst på ABF Norrtälje under våren haft en liten myslunch på Ulriksdals Värdshus. Underbar mat och SÅ himla kul att träffa gänget igen!!! Hur överlever man egentligen utan vänner och/eller jobb? Ja jag borde ju veta... det gör man ju såklart på nåt sätt men livet blir så mycket roligare och bättre med! Alltså dessa fantastiska grönsaker och bär, bara älskar det! Och här kommer den obligatoriska "Dagens outfit"-bild, men så var de ju det här med selfies... Aja, ni får ta den som den är. Har ju ingen "spök"-fotograf men selfiepinne och självutlösare får la duga :).

Hallå, nu var det på tok för längesen jag skrev här och det ska bli ändring på det NU!!! Jag vet att jag har sagt det hundra gånger nu men jag älskar ju faktiskt att blogga! Dagens inlägg kommer att handla om ett uttjatat - men tyvärr ständigt aktuellt - ämne: nämligen diskriminering av personer med funktionsvariationer. Det är så oerhört sorgligt att år 2019 behöva skriva om det här. Att hur vi (inte) fungerar eller hur vi ser ut kan vara viktigare än hur vi är som personer och vad vi kan. Att år 2019 nekas människor att gå in på restauranger mm för att de avviker från normen. Det är så sjukt så man inte tror att det är sant. MEN DET ÄR DET! DET ÄR DET! Personer med funktionsvariati