Jag har hittat paradiset på jorden!

Hej igen! Nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Idag var jag på ett fantastiskt ställe. Under kastanjen heter det. Det är både café och restaurang och ligger i Gamla stan. Åt en toast med chevré, honung och valnötter samt en prinsessbakelse. Allt smälte på tungan! Ett glas cava blev det till också, hehe. Det här stället rekommenderar jag varmt till ALLA, men främst till den som är intolerant eller känslig mot gluten och laktos. Att kunna beställa det man är sugen på utan att behöva tänka på hur jag ska må efteråt är en skön känsla. Jag fikar ganska sällan ute på grund av att jag upplever ett snålt utbud på de flesta ställen - men nu har jag ju hittat detta paradis! Att det dessutom är sjukt

Vi tittar på Så mycket bättre och häller upp ännu ett glas vin istället...

En helt vanlig onsdagskväll. Jag sitter hemma hos min familj och känner mig mätt o ch nöjd efter kvällens tacomiddag. Klockan är 20.07. Veckans Uppdrag granskning har precis rullat igång och jag går ut i vardagsrummet och sätter mig i den bekväma soffan med mitt vinglas. Ända sedan förra veckans teaser har jag tänkt att jag vill se det. Men jag klarar bara några sekunder. Hela min mätta och hittills belåtna kropp protesterar villt. Det gör ont i mitt bröst. Självklart vet jag att detta händer varje dag, hela tiden. Nära oss. Det vet vi alla. Ändå blir varje brutal påminnelse som ett knivhugg i hjärtat. Programmet handlar om en ung tjejs tröstlösa kamp mot anorexia och psykisk ohälsa och drog

Jag gråter!

HEJ!!! Debattartikeln nedan är ingen av de stora tidningarna och sajterna intresserade av att ta in. Himla tur då att man kan publicera ändå! För detta är så fruktansvärt viktigt - år 2009 skattade man att ca 20 % av landets befolkning hade en eller flera funktionsnedsättningar som påverkade dem i vardag och arbetsliv, och den siffran lär ju knappast ha minskat. En femtedel av landets befolkning anses därmed inte ha samma rättigheter och behov som resterande befolkning - de normala! Detta är SÅ vidrigt, och får INTE tystas ner! Jag gråter Inte mycket till funktionshinderpolitik i årets val – endast några ord om den personliga assistansen kom upp i debatten, tack vareatt tv4 bjöd in en brukar

Varför är folk rädda för mänskliga Ai’s?

Hello again! Jag har den senaste tiden varit lite upptagen med att fascineras av en robotkvinna vid namn Sophia. Hon (nä jag tänker inte säga ”den”, det känns skumt ju) är en robot som nästan ser ut som en människa. Hon är känd över hela världen, medverkar intalkshows, har Saudiskt medborgarskap och är jättesöt :). De utvecklar henne hela tiden och det är så intressant att följa! Jag har svårt att se det obehagliga, men t o m de som arbetar med robotarna har bekänt att visst ör det lite creepy... Vet inte hur jag skulle reagera om jag träffade henne och rörde vid henne, det skulle kanske känns lite småskumt. Jag älskar tv-serien Äkta människor! I den serien hade ju robotorna (eller hubotsr s

Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ mig på sociala medier!

© Linda Åkesson 2017

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now