Under min sedvanliga morgontitt runt på Instagram blev jag varse om att Arbetsförmedlingen har gjort en uppföljare till kampanjen Gör plats!. Idén var att med hjälp av bilder på personer med olika funktionsvariationer och texten "Gör plats för --- som är grym på ---", påminna Sveriges arbetsgivare på att tänka funktionsmångfald vid nästa rekrytering. 
Men denna gång har man istället använt ett gäng framgångsrika kändisar och ställt frågan: Skulle --- blivit en framgångsrik -- om hen haft en funktionsnedsättning?

Och genast kände jag mig manad att tweeta några rader om mina tankar ang detta. Det blir ju egentligen mest för mig själv - eftersom jag är en av av alla dem som inte lyckas nå fram på sociala medier (men det är ett bra sätt att avreagera sig, och vakna till). 

Vid första anblick är det lättvindigt att applådera kampanjen - som berör en brännhet och superviktig fråga. Och förhoppningsvis ska den få ”normala” människor att reagera och tänka. Den utmanar...

Jag har inte tidigare bloggat om Greta Thunberg -  tonårstjejen som är på allas läppar precis hela tiden. Och ja, hon är en stor förebild för unga - inte minst unga med npf-diagnoser, en grupp som ofta blir utslagna ur samhället. Greta visar hur man kan använda sin diagnos till sin fördel och göra något konstruktivt och bra! 

Men...

Det är inte utan att jag plågas av att se hennes FN-tal. Jag ser en forcerad tjej som plågas av klimatångest så till den milda grad! Och det blir bara sorgligt. Gör ont. För klimatfrågan gör ONT. Därför att precis var och en av oss med rätt antal hjärnceller är fullt medvetna om att det är VI som har skapat klimathotet genom vårt mångåriga slit- och slängleverne. 

Och för att vi vet att det inte är den globala uppvärmningen eller politikerna  som stoppar huvudena i sanden inför klimathotet som har stulit hennes barndom ifrån henne. Utan de som hejar på - antingen de gör det av beundran eller i mobbsyfte! Att stödja och uppmuntra en ung eng...

Det har hänt en del sen jag sist skrev här! Jag har varit rätt seg, min hund har opererats för juver-tumörer. Och så har jag kommit in på min utbildning! Ja, jag kom in till sist, på den utbildning som jag sökt till fem gånger!!! Det känns kanonbra. Då känner man att det är värt att kämpa på, inte ge sig! Så det här inlägget kommer bli lite långt och ska handla dels om det, men också om hur jag påverkas av de människor jag har omkring mig osv...

Så först:

Jag är målinriktad och oftast ser jag till att det jag vill ska hända, men så har det inte alltid varit.... jag har en del hjärnspöken som bor inuti och ställer till det, samt att jag ofta inte har lyssnat till MITT EGET hjärta utan på andras... och det finns ju tyvärr en del människor som anser att vi funkisar ska ACCEPTERA och FINNA OSS I vår ställning i samhället - som enligt dem är lite vid sidan om. Att vi kan vara med litegrann sådär ibland, som kuttersmycken för den goda sakens skull. Finansierade av bidrag från samhället.

O...

Helgen som gick tillbringades ute på Mälargårdarna utanför Enköping. Så mysigt, längesen jag var där nu! Underbart skönt att bara få ta det lugnt i den här miljön - kan aldrig bli detsamma som hemma! Lugnt och stilla, umgås med trevliga människor, äta god mat och hitta på roliga aktiviteter utan att behöva känna nån stress eller rastlöshet och "jag borde göra det och det". Aktiva synskadade är verkligen en förening som passar mig. Första gången jag var där var 2017, innan dess var det flera år sen jag var med i en funkisförening. Nog för att jag engagerar mig väldigt mycket i funktionshinderrättsliga frågor, och visst behövs aktivistföreningarna - men samtidigt känner jag en stark motvilja till att man alltid måste tycka likadant som alla andra för att bli accepterad, samt att man måste vara med på alla aktiviteter hela tiden. På Mälargårdarna kan man välja själv samt att ingen tycker man är konstig för att man drar sig undan en stund. Det är bra sammanhållning, vi lagar mat ihop, umgå...

Nu har jag sett Uppdrag gransknings programserie Sjukt stressad på Svt play. Det var inte så längesen som ett liknande program sändes där. Och naturligtvis har vi sett - och kommer att se - åtskilliga sådana. För utbrändhetsvågen lär nog dessvärre inte bli mindre, utan snarare växa sig större. Att den sannolikt kommer sluka ett helt samhälle är väl kanske lite väl magstarkt att säga men... varför inte? För om medborgarna bränner ut sig redan innan de ens börjat sina karriärer samtidigt som en stor grupp medborgare (personer med funktionsvariationer) sällan eller aldrig heller får etablera sig i arbetslivet. Hur ska det bli då liksom? För sen har vi ju alla de andra som bränns ut också och många kommer aldrig tillbaka till arbetslivet. 

Det är OHÅLLBART! På alla sätt. Vad ska man då göra åt det? Detta är stort och svårt, men först och främst måste vi ju se till att skolor och arbetsplatser får hållbara program för att förebygga utbrändhet. (Ja det var ju detta jag skulle pl...

Puh, lite mycket av all just nu... har massor på gång men vet ändå inte varthän hösten ska bära mig eftersom det är så mycket som är oklart... men en sak vet jag iaf och det är att den 27 oktober ska jag hålla min föreläsning "Din omsorg kväver mig" för andra gången. Det kommer ske i Arboga och snart kan man köpa biljetter till den via Nortic. Håll utkik på mina sociala medier efter mera info! Det ska bli så kul att komma igång igen, för föreläsandet är verkligen något jag vill satsa på. Det är kanonkul både att stå på scen och prata och att se hur jag inspirerar och berör lyssnarna. Och det känns extra viktigt att ha roliga saker att se fram emot och mål att arbeta mot i stunder när ödet jävlas med oss och människor vi älskar rycks bort... Nu försöker jag ha så mycket som möjligt att hålla mig sysselsatt med innan nästa veckas begravning. Men känner också ett starkt behov av att ladda batterierna och ta det lugnt p g a stress och oro inför framtiden som jagat mig länge nog nu.

...

Konstaterar återigen att det jag nu ska skriva om är ett fullständigt uttjatat och onödigt ämne - MEN ack så behövligt att tjata ut eftersom vissa saker uppenbarligen aldrig går in i folks tröga hjärnor! Ämnet är: KROPPSHETS.

Låt mig börja med att ställa dig en fråga: Blir du provocerad av olika slags kroppar? Om ditt svar är "nej" så gör något vettigare av din tid än att läsa detta inlägg. Men om du svarar "ja" så ber jag dig att läsa ända till slutet. För då vill jag ställa dig en följdfråga: Vad är det som provocerar och varför? 

Vad är en perfekt kropp???

Jag själv har t ex en lätt cp-skada men det enda som är lite deformerat på min kropp är mina tår. MEN jag rör mig inte riktigt "normalt", svankar en del, går med lite böjda knän och är relativt kort. Därför har min kropp ofta varit föremål för blickar, kommentarer, åsikter. Uppenbart är att ramarna för vad som är en normativ kropp är väldigt snäv och toleransen för olikheter och utsvävningar är mycket liten. Man får...

Idag har vi som föreläst på ABF Norrtälje under våren haft en liten myslunch på Ulriksdals Värdshus. Underbar mat och SÅ himla kul att träffa gänget igen!!! Hur överlever man egentligen utan vänner och/eller jobb? Ja jag borde ju veta... det gör man ju såklart på nåt sätt men livet blir så mycket roligare och bättre med! 

 Alltså dessa fantastiska grönsaker och bär, bara älskar det! 

 

 Och här kommer den obligatoriska "Dagens outfit"-bild, men så var de ju det här med selfies... Aja, ni får ta den som den är. Har ju ingen "spök"-fotograf men selfiepinne och självutlösare får la duga :). 

Hallå, nu var det på tok för längesen jag skrev här och det ska bli ändring på det NU!!! Jag vet att jag har sagt det hundra gånger nu men jag älskar ju faktiskt att blogga! 

Dagens inlägg kommer att handla om ett  uttjatat - men tyvärr ständigt aktuellt - ämne: nämligen diskriminering av personer med funktionsvariationer. Det är så oerhört sorgligt att år 2019 behöva skriva om det här. Att hur vi (inte) fungerar eller hur vi ser ut kan vara viktigare än hur vi är som personer och vad vi kan. Att år 2019 nekas människor att gå in på restauranger mm för att de avviker från normen. Det är så jävla skult så man inte tror att det är sant. 

MEN DET ÄR DET! DET ÄR DET!

Personer med funktionsvariation har svårare att få arbete än andra trots att vi har samma kompetens!
Personer med funktionsvariation diskrimineras i skolan!
Personer med funktionsvariation kommer inte in överallt p g a psykisk otillgänglighet eller oacceptans!
Personer med funktionsvariation som be...

Hej igen!

Att reagera på ordval som inte är okej är helt i sin ordning, och särskilt när det rör ordval gällande diagnos eller folkgrupp är det ju extra viktigt av flera anledningar. Hur vi benämner saker ÄR extremt viktigt eftersom det så tydligt indikerar våra värderingar. Samtidigt kan ord som "Mongo" eller "crip" användas för att twista med fördomar. Därför är det viktigt att se i vilket sammanhang ett ord används innan man kritiserar. Jag som t ex har en cp-skada blir provocerad om någon säger "jävla cp" till mig, men döpte första versionen av min självbiografi till Cp-störd. Inte för att jag är störd, utan för att boken handlar så mycket om mobbning och fördomar jag har fått ta i mitt liv. Om en titel som denna eller mongo-nånting skulle användas i en film eller serie vars syfte är att twista med fördomar skulle jag inte ta illa upp av det - men jag kan redan gissa att en hel massa människor skulle göra det. Som när dejtingprogrammet De dejtbara (där funktionshindrade sökte efter...