Fördomar Del 1

Det finns fördomar om alla funktionsnedsättningar och diagnoser. Men jag ska bara koncentrera mig på synskada och cp-skada eftersom det är det jag har. Synskada – i synnerhet blindhet – har genom historien setts som något mystiskt och spännande men som man samtidigt är lite rädd för, inte minste genom hur det skildrats på film. Och cp är som bekant et välbekant ord på grund av att det används som skällsord för något som är dåligt eller personer som är dumma. Just att man är dummare än andra för att man har en cp-skada är en fördom som gudarna ska veta att jag har fått fajtas med under skolåren! Det började med en att en mamma till en i min klass spred ut ett rykte om att jag var utvecklingsstörd och sen trodde alla på det. Det sjukaste är att jag som tolvåring fick ställa mig inför hela klassen och berätta om min cp-skada och att jag INTE tillhörde de ca trettio procenten som har påverkan på intellektet, och att det efteråt blev värre!!!

Man kan tycka att det borde märkas. Iaf jag märker ganska snabbt på människor hur det står till däruppe… hur de pratar, hanterar situationer, och inte minst hur de skriver (det sistnämnda är givetvis lättare att se idag när man kan se alla skriva överallt på sociala medier etc vilket inte fanns när jag var liten). Men det är uppenbart att folk inte ser skogen för alla träd… för om en enda detalj eller en funktion är defekt/nedsatt hos en person så är det fel på alltihop. Bara för att jag skelar lite med ögonen och rör mig lite annorlunda så är jag ful och har en ful kropp. Tycker vissa.

Vad tänker arbetsgivare när de får en ansökan från någon som har funktionsnedsättning? Jag brukar inte skriva om det i min ansökan, såvida det inte uttryckligen är en merit i jobbet vill säga. Men jag finns ju liksom på nätet. Arbetsgivare googlar, har jag hört. På nätet gör jag inget för att dölja något, jag visar hela mig. Med anledning av det jag skrev här ovan så borde de rimligtvis samtidigt också förstå att jag inte är dum i huvudet på något sätt. Alltså nu menar jag intellektuellt, för det finns ju alltid en risk att någon tycker att jag har korkade åsikter mm men det är ju en annan sak… Hur som helst så har jag fått erfara att arbetsgivare tvivlar på att jag kan en sak, även fast jag har bevisat för hen att jag kan det! Som att de tror att det bara är typ tur. Som när man köper en trisslott och vinner en slant så är det inte så sannolikt att det är vinst på nästa…

Kontaktar de ens de referenser jag ger till dem när jag söker arbete? Det får jag dessvärre aldrig veta eftersom det så sällan händer nåt.

En vanlig fördom i alla fall när det gäller personer som är helt blinda eller gravt synskadade är att de inte kan läsa eller skriva.TROR ARBETSGIVAREN KANSKE ATT JAG FÅR HJÄLP ATT SKRIVA ALLA MINA TEXTER? Att jag bara sitter bredvid och berättar vad någon annan ska skriva? Jag kan ju knappast bevisa att det är mina fingrar som självständigt dansar på tangenterna, jag kanske ska ta och filma när jag skriver och lägga upp det så att folk ser?

Och om jag inte hade kunnat skriva med händerna hade jag använt något av de röststyrningsprogram som finns till dator. Det finns folk som skriver med fötterna också. Men en viktig sak vill jag poängtera angående mig själv – jag skriver snabbt på tangentbordet! Ja alltså jag vet att det finns människor som har ”spökskrivare” på grund av skrivsvårigheter, rörelsenedsättning eller om de inte har tillgång till sina hjälpmedel. Det är inte fel och betyder inte heller att de är dumma eller inte kan göra ett jobb en det gäller i alla fall inte mig. Jag ville bara förtydliga det ifall det nu är någon som undrar. Och detta att jag har stått och arbetat på mässor, det har jag gjort helt seriöst och det finns referenser på det. Jag kan ha viss förståelse för om en arbetsgivare tvivlar på om jag klarar det, men då är det ju bara att att göra sitt jobb – det vill säga ringa referenserna. De har ju ingen anledning att ljuga liksom…

Sist men inte minst vill jag även nämna att många tror att rörelsehindrade inte kan ha sex. Detta ska jag inte gå in på personligt men jag känner ingen som är hindrad på något sätt av sin nedsättning – och om så är fallet finns det hjälpmedel. I alla fall så kan jag dela med mig till er om att jag haft väldiga svårigheter att dejta – och jag tror dessvärre att ovan nämnda fördom har ett tinger med i spelet. Ja en del har faktiskt ställt frågan rakt ut och då svarar jag alltid att det inte beror på rörelsenedsättningen.