Funkispersoner är fortfarande så oattraktiva att vi behöver ett eget dejtingprogram...?!
Foto: Kanal 5, 2012
I år är det tio år sedan dejtingsåpan De dejtbara sändes på kanal 5. Serien där man fick följa ett antal personer, däribland mig själv, på jakt efter kärleken. Samtliga dejt-aspiranter hade någon form av funktionsnedsättning. Jag var egentligen rätt ogillande över idén. Varför? Men å andra sidan varför inte? Jag tänkte väl att det var ett bra sätt att väcka folks tankar. Från början skulle programmet heta De odelbara, men då blev folk så arga, så de fick lov att ändra det. Visst reagarde jag negativt på titeln men samtidigt tänkte jag att det är ju tyvärr så "normala" människor ser på oss. Många har sagt rätt ut att de inte vill dejta en sån där handikappad, att man är ful osv. I alla fall. We´ve been there, we´ve done that. Trodde jag. Debatten blev inte som jag hade önskat och jag vet i sjutton om attityderna har ändrats sedan dess. Tror ni det? Behövs det ännu ett program i det här formatet nu, tio år senare? Jag nåddes nämligen nyss av nyheten att det planeras ett sådant, och att de nu söker deltagare. Återigen är jag kluven. Krossar det eller spär det på folks fördomar om oss som bryter mot funktionsnormen? En sak vet jag i alla fall - med STOR risk för att skapa minfält i debatten - att som funkisperson träffa en annan funkisperson är verkligen inte svårt, tvärtom! Dessutom förväntas man som funkis nästan träffa en "likadan" partner, i alla fall av normerna som anser att "vi" ska hålla oss till vår egen sort. I sig inget förvånande resonemang. I alla tider har det varit så, inte bara för funkispersoner. Ty parollen "Lika barn leka bäst" hägrar än och den styr tyvärr hur vi agerar i mötet med andra människor i olika situationer, vilka möjligheter vi ser alternativt inte ser i dem.
Men ingen skulle komma på tanken att göra ett dejtingprogram där svarta letar efter kärleken och där de får fylla i ett frågeformulär med frågan vill du dejta en svart eller vit partner? Det fick nämligen vi göra. Vill du dejta en partner med eller utan funktionsnedsättning? På den frågan svarade jag att det inte spelade någon roll, eftersom jag själv inte ville vara bortsorterande, för då kan jag väl inte kräva att andra inte ska sortera bort mig p g a min funktionsnedsättning, eller?
Jag har tyvärr själv blivit bortsorterad många gånger på grund av den här lilla detaljen att jag bryter funktionsmönstret. Och, ska jag erkänna, jag har också sorterat bort p g a att de haft funktionsnedsättning. Varför? För det första så handlar det för mig om att jag anser att jag har lika stor rätt som alla andra att få välja, inte bara behöva vara förpassad till "min sort". Personligheten sitter inte i funktionshindret, men tyvärr har jag alltför ofta blivit funksiraggad på. Är det någon gång som jag känner mig funktionshindrad så är det då, faktiskt. Men folk utan funktionsnedsättning förstår inte sånt. Nä, låt mig få välja partner utifrån personlighet, intressen osv. Självklart går även jag igång mer eller mindre på vissa utseenden och stilar, det gör väl alla? Som sagt tio år sen sist. Ganska länge sen, men som på alla andra plan i samhället är det gäller funkispersoner så går det inte så fort framåt. Och vi anses fortfarande tydligen vara så oattraktiva att vi behöver ett eget dejtingprogram som folk kan sitta hemma och kolla på och pysa över av gullighets-spasmer och få fullt utlopp för sitt tyckas synd om-begär.
