Fin skildring av Alzeimer och odödlig vänskap

Hur påverkas vänskapen av en svår sjukdom? ”Jag heter Bente” skildrar fyra färgstarka, oövervinnerliga kvinnor vars största bekymmer tycks vara att de inte minns namnet på filmer eller skådisar. Men så får Bente Alzheimers. Begåvade Bente som har ett bra arbete som journalist och överlag alltid varit lyckad. Plötsligt är hon liten och hjälplös. Kan inte ta in att hon en dag inte längre klarar av sitt jobb, får panikattacker och förlorar kontrollen över sig själv.

Vännerna gör allt som står i deras makt för att hjälpa, nästan maniskt. Med healing och alternativa behandlingar. I början verkar allt vara lekande lätt.

”Hellre hjärndöd och lycklig än hjärndöd och olycklig” utbrister de och skrattar. De ska resa! Ja, de ska resa, äta gott. Leva! Allt planeras i minsta detalj. Väninnorna har till och med hittat några fagra karlar till Bente. Men när hon ligger hjälplös på golvet i sin egen urin kommer den hårda verkligheten ikapp och väninnorna får plötsligt väldigt mycket annat att stå i.

En del stora frågor väcks till liv inom en. Ska man leva vidare för andras skull även fast man mår skit? Tanken svindlar till då Bente ber väninnorna det förbjudna - hon vill få hjälp att avsluta sitt liv. Historien berättas på ett berörande men samtidigt lättsam och humoristiskt sätt. Ja, stundtals riktigt dråplig, på gränsen till absurt. Med ett lysande skådespeleri. Publiken går inte därifrån oberörd.

Betyg 5 av 5 (eller tio av tio)

.........................

”Jag heter Bente”

Av: Rikke Wölck

Med: Anki Larsson, Matilda Tjerneld, Gunilla Larsson och Teresia Pettersson

Spelas på: Kamraternas scen, Östgötagatan 2

Spelas t o m 29 januari Linda Åkesson