IQ-diskriminering: sanning och konsekvens

Diskriminering allmänt har fått ta mycket plats överallt de senaste åren och det är ju inte så konstigt med tanke på att det blir allt vanligare i samhället. Men den här sommaren har vi fått se en ny benämning; IQ-diskriminering. Hashtagen #slutaiqdiskriminera har vi sett i sociala medier framförallt under Almedalsveckan. Bakom kampanjen står föreningen JAG, som är en brukarorganisation för i huvudsak personer med intellektuell och fysisk funktionsnedsättning i kombination. De har bl a gjort en väldigt stark kortfilm med medlemmarnas berättelser om saker som folk har sagt till dem eller situationer där de blivit diskriminerade. Det handlar om att man tror att någon inte förstår, bryr sig om, behöver - eller inte behövs - med anledning av att personen har ett annorlunda sätt att kommunicera eller har en uppenbart lägre intelligenskvot än vad som anses "normalt". Att det just är föreningen JAG som driver denna kampanj har förmodligen sin naturliga förklaring i att personer ur denna funkisgrupp (omfattande rörelsenedsättning, ofta med helt eller delvis avsaknad av talförmåga samt påverkan på den intellektuella förmågan) är de som är extra utsatta. Men IQ-diskriminering är någonting som jag tror att mer eller mindre alla med någon form av funktionsnedsättning eller funktionsvariation upplever eller har upplevt i någon utsträckning. För tyvärr är det otroligt vanligt att normalhindrade (läs: "normala") utfår ifrån att man har påverkan på intellektet så fort man uppvisar någon form av avvikande funktionalitet. Detta märks framförallt av i skola och arbetsliv. Bara en sån sak som att många elever med "normalt" till måttligt nedsatt intellekt inte lyckas uppnå full gymnasiekompetens, eller hamnar i särskola på grund av att de inte anses värda att satsas på! Vilket i sin tur leder till att de inte kan utbilda sig vidare och många kommer aldrig ut i arbetslivet alls. Och det är de "kloka" vuxna som sitter inne med såna här fördomar - barn tycker bara att något är konstigt en liten stund men man duger för dem precis som man är så länge man är snäll. Jag kan dela med mig av ett väldigt tydligt exempel på IQ-diskriminering, som har satt djupa spår och påverkar mig än idag: Jag var mobbad nästan hela skoltiden, vilket många funkisar tyvärr upplever - men mina klasskompisar pratade annorlunda med mig, som om de pratade till ett litet barn. De pratade över mitt huvud, pratade om mig när de visste att jag hörde och när jag frågade sa de att det var om någon annan som var precis likadan som mig... De drev med mig hela tiden på olika sätt. I högstadiet fick jag reda på att alla i min klass hade trott att jag hade en utvecklingsstörning. Anledningen var att en tjejs mamma hade sagt det till henne när vi gick i tvåan och att det därför hade spridits ett rykte om att jag var utvecklingsstörd och borde placerats i särskola. När lärarna ingrep var det redan försent - ett ingrott rykte är svårt att tvätta bort... Det är också vanligt att personer som HAR en intellektuell nedsättning IQ-diskrimineras av sin omgivning. "Gode" män som utnyttjar sina brukare för att kunna förskingra pengar eller tar över deras liv fullständigt, vanvård på LSS-boenden. och för att inte tala om alla som går i dagliga verksamheter fast de faktiskt skulle kunna ha ett riktigt lönearbete. Eller som när en gravt autistisk person blev instängd i ett rum när vi andra var på ett annat ställe. Detta hände på ett sommarläger med en förening som jag var med på. Personen i fråga fick inte ens något godis och vi fick äta massor... DET ÄR FAAN INTE OKEJ!!! Dessvärre tror jag det är ganska vanligt att arbetsgivare och arbetsförmedlare utgår ifrån att man har en sämre intellektuell kapacitet, oavsett vad man har för funktionsnedsättning. Konsekvensen blir ofta att man antingen blir otroligt högpresterande i alla lägen för att bevisa både för sig själv och andra - eller att man blir passiv och inte vågar för att man utgår ifrån att man inte kan klara det. Och förresten, varför verkar det vara så att bara vissa typer av intelligens är dugligt i vårt samhälle? Den som är svag i ett eller flera områden är alltid starkare i ett eller flera andra - och kan således ge precis lika mycket. Att man ibland kan behöva använda alternativa metoder för att genomföra en uppgift borde inte vara väsentligt, det är SLUTRESULTATET som betyder något! Men inte minst som liten fick jag minsann lära mig att det bara var ett visst genomförandesätt som var godkänt. Punkt, Tro inte att detta på något sätt är anledningen till att jag ska plugga på universitetet i höst (om jag kommer in), men det är onekligen ett ess i rockärmen för man jiddrar inte med en akademiker - eller?